Sanningen-inget för den glade

Jag, jag har just sagt upp kontakten, med den person som jag älskade/älskar mest av alla, between a woman and a man älskar alltså.
Det fanns nånting, hela tiden, men nån annan kom emellan, sånt kan man ju inte styra över, det är ödet.
Jag vet inte vad jag har gjort, jag är rädd, men mest ledsen såklart.
En bit av mig dog och försvann när det tog slut (det är ett tag sen nu), nu känns det som det har dött en bit till.
Jag har tappat bort mig själv i allt det här, det säger några i familjen också, det är jobbigt att höra, för jag vet inte vars eller när jag ska börja hitta mig heller.
Jag kommer att sakna, det har jag gjort hela tiden, och jag gör det nu, fast det bara har gått nån timma.

Jag hoppas att det kommer nåt gott ur allt det onda. Jag ville bara påminna om att idag är det Fredagen den 13:e (eller inte nu längre, den är just efter 12).

 Denna fina, till den fula begravningen (tycker du att jag låter som en dramaqueen? Men det är såhär det känns)        


                                                         
                                                                                                 

Kommentarer
Postat av: Sofia

Vad duktig du är gumman! Tänker på dig och skickar massa styrkekramar!

2009-02-14 @ 10:11:05
URL: http://mittlillamirakel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0